Det kan man inte tro men nu är det dags. Idag öppnar de för ansökningar om biljetter till EM i fotboll i sommar. Självklart hänger man på låset, det spelar ingen roll att de inte går på när man ansökte, det måste bara göras på stuts. Sen är det bara vänta och se, om man har tur eller om man måste vända sig till Ebay och ockerpriser.

Annars, vanlig tråkig måndag. All uppståndelse som varit på jobbet och lite navit byggt upp hopp om att det nu faktiskt skulle komma till en förnyelse, en förändring. Slogs i kras när man kommer in måndag morgon och har ett mail från VD:n, där han deklarerar att han haft ett möte med säljchefen. De har gått igenom en del av de frågor som uppkommit under förra veckan och är nu överens om hur fortsättningen ska bli. Tur det, för det är det ingen annan som är. Efter ett mail till min chef om nyanställningen löstes i allafall en knut i magen. Vi går vidare med ansökningar och ska träffa fler personer. Lättnaden är enorm att jag slipper den där tjejen han hade tagit in.

Nyheter har också kommit om lilla XTee, efter hårt slit har han återuppstått. Han lever och frodas och ska lappas ihop ordentligt. Jag kan förhoppningsvis hämta ut en liten pigg och fin pärla i slutet på nästa vecka. Jag bara hoppas och håller tummarna att han inte får med sig några barnsjukdomar hem.

Avslutningsvis, Sven Tumba, STOR man. Mycket stor.

Så var det dags. Låssas-djurgården skulle sättas på plats. Det var ju deras tur att komma till vår borg. Där vi bestämmer och vi skulle visa dem att vi inte viker ner oss. Vaknade tidigt i morse och kom på att jag hade glömt boka om bilen. Den skrevs ju bara på en vecka, vilket innebar att det gick ut i torsdags. Efter det kunde jag ju självklart inte somna om. Låg kvar ett par timmar och försökte, det var nog bra ändå. Frukosten bestod av gröt, fylla på energin ordentligt till matchen.

Det började bra, vi låg på väldigt agressivt och förde matchen. Efter halva första ledde vi med 2-0. Då börjar vi tappa fokus. Det känns nästan som vi blir trötta. Tar det för lugnt och låter Djurgården trycka på och komma in i matchen igen. Detta blev tyvärr ett senarium som gav en bild av matchen. Vi börjar bra i perioderna, men när vi trycker framåt och får utdelning, taggas vi av och släpper in motståndarena igen. Vi leder hela matchen, vid 5-3 och tio minuter kvar börjar dissiplinen försvinna helt. De får i princip gå rätt igenom hela laget och hämta upp och göra med 5 minuter kvar 6-5. Då vart det riktigt förbannat i båset och vi trycker på, toppar upp laget och köttar in bollen på mål i ett. Detta ger utdelning och med tio sekunder kvar trycker vi in 6-6

Summeringen blir ändå att det känns som vi tappar två pinnar. Vi äger och för matchen och måste bli bättre på att kunna göra det i 60 minuter.

Efter matchen bar det av till mamma och pappa. Systeryster fyller år i dag och det skulle firas lite där hemma. Det blir kinamat och lite allmänt snick och snack. Tills senare....ta ta.

Det vart inte så spännande som man hade kunnat hoppats på mötet, fredag morgon. VD:n gick lite snabbt igen vad han ville ha ut av företaget, och att han hade det senaste dagarna förstått att vi alla ville till samma håll. Ungefär, och att han personligen skulle se till att det bli en ändring från nu och framåt. Mer vart inte sagt, inga mer löften. Men insatta källor säger att han ryker nu, säljchefen. VD:n tyckte han hade fått sin beskärda del av chanser. Troligen sparkar de honom inte, utan kör en snygg omplacering. Han skulle tydligen inte han tillstymmelse till chef i sin titel i alla fall. Vi får se hur det blir.

Jag tror att jag har fått ett annat problem på halsen på jobbet. Tydligen enligt VD:n har min chef bestämt sig gällande att tillsätta en ersättare för Herr Skajling. Det skulle vara den där fullkommigt odrägliga bruden som vi fick träffa innan jul. Det kan jag bara inte tillåta. Dessutom blir jag mycket sur, när han frågade vad vi tyckte om henne och vi gjorde helt tydligt klart att hon inte var önskvärd enligt oss. Detta måste styras upp.

Jag åkte hem till Big Mama direkt efter jobbet. Hon var gräsänkling, Big Papa hade tagit en grabbhelg och åkt till Linköping. Det blev hembakad pizza, mumma, massa skitsnack, babygullande och Let´s Dance. Mycket trevligt. Han växer som attans lillkillen. De gör ju det de där småttingarna.

Första arbetsveckan efter julledigheten är avklarad och den gick väl relativt bra. Dock var det oerhört skönt att få sova länge imorse. Dagen har varit lugn och skön. Mr Big drog i väg i förmiddags och skulle träna innan det skulle avnjutas fotboll med grabbarna. Själv har jag titta på skidorna och försökt styra upp morgondagen lite. Systeryster fyller år och jag ska hinna svinga förbi mamma och pappa som sitter barnvakt åt Little Miss Chatterbox, så det blir födelsedags fika hos dem. Innan det ska det hinna spelas match också. Vi möter ju som sagt Djurgården hemma och det är dags att visa hur mycket jag hatar att förlora.

Nu skall det tittas på film. En utan de bäst filmerna som någonsin gjorts, Lord of the Rings, The return of the King. Så tills nästa gång....ta ta.

Japp, det fortsätter på hög nivå. Fler säljare var inne hos VD:n idag och det verkar som hjulen verkligen sats i rullning. Förändring har lovats. All personal är inkallade till möte i morgonbitti klockan 8:30. Ska bli spännande att se vad som kommer hända.

Dagen i övrigt var lång och tråkig. Jag har fått beslut från försäkringsbolaget att dom gjort en utredning och beslutat att det är en parkeringsskada. Det är ju så man smäller av, det har alltså inte gått längre än så och det är 19 dagar sedan det hände. Känslan av att det verkligen kommer att dra ut på tiden blir inte direkt mindre nu. En dyr affär för mig för att någon pundare bestämde sig för en liten joyride på mindre vägar.

Träningen igår var kul och nu är det match på söndag. Hemma mot Djurgården. Ska bli kul att se om jag får spela med de tjejer som jag spelat med nu på träningarna. Det funkar bra, men det brukar alltid kastas runt på kedjorna på matcher. Vilket gör det lite svårare.

Dessutom hittade jag till och med en parkeringsplats när jag kom hem. Allt bra. Nu ska jag gå och knoppa. Tills igen....ta ta.

Tyckte att det var lite konstigt att jag fortfarande inte har fått några papper från polisen på min anmälan om att min lilla röd darling blivit påkörd, så jag ringde och tänkte höra med dem om det kanske har kommit bort i posten eller helt enkelt inte blivit skickat. Första gången jag försöker så kopplar de bort mig mellan alla vidarekopplingar. Sånt är så himla bra för att träna tålamodet lite.

När jag väl får tag i en människa att prata med är det världens trevligaste kärring. Jag hoppas att ni hör hur ironin dryper. Hon suckar och säger att tjejen som har hand om trafikärenden har gått hem för dagen så jag får återkomma imorgon. Jag försöker i alla fall och frågar om hon inte bara kan se om det är skickat ut några papper till mig. Svaret jag får är att det kan hon säga att det har det inte blivit. För det görs inte. Man måste ringa och speciellt beställa kopior om man vill ha några papper alls. Självklart blir jag oerhört förvånad, då killen jag anmälde olyckan till sade att jag kommer att få papper hemskickade och kollade till och med min adress. Detta berättade jag för henne, och får ett helt underbart svar. Jaa, så säger dom alltid med så är det inte.

Neehee, men det är ju jättebra! Vad fint att ni ljuger och dessutom inte ens skäms över det efteråt. Är jag naiv som blir chockad? Jag kan bara inte tro att det finns så ofattbart korkade vuxna människor som driver omkring bland oss andra!

Träning ikväll, ska bli kul. Det gick ju ganska bra i måndags. Har lite träningsvärk som sitter i sedan i måndags men jag hoppas att jag kommer springa bort det.

Jo! en annan helt fantastiskt rolig grej är att det har blivit ett fullfjädrat myteri mot säljchefen på jobbet. Han och marknadschefen (min närmaste chef) är i väg på mässa i Tyskland hela veckan och attans vad det började snurra när de åkt. Det har varit interna möten med all personal och nu sitter vissa säljare och drar det med VD:n. Säljchefen får inte lite kängor om hur han sköter eller ska man säga inte sköter sitt jobb. Återkommer med mera info om detta när jag vet mer.

Så länge...ta ta.

Den medfödda turen bara fortsätter slå mig hård i huvudet. Japp, det var dags igen att bli påmind om att någon högt uppsatt verkligen inte gillar mig det minsta.

Jag kom hem från träningen i går vid tjugo i elva. Lite glad i hågen för att det hade varit en rolig träning och vägen hem hade bara susat fram. Tio minuter, så fort har det aldrig gått att komma hem. Det glada humöret förendrades ganska snabbt när jag klockan 23:00 fortfarande inte har hittat någonstans att parkera bilen. Helt plötsligt, som från ingenstans, så är det en milijon bilar hemma. Jag som aldrig(ta i trä) har haft problem med parkering. Det kanske inte alltid har funnits direkt utanför dörren men aldrig mer än ett par hundra meter bort. Men nu var det ändring, det fanns helt enkelt inte en enda lite plätt att stå på. Gatan utanför är dessutom full på båda sidor, fast man bara får parkera på den ena. Så när klockan börjar närma sig halvmidnatt tröttnar jag och ställer mig på andra sidan gatan. Där man ju inte får stå, men det är det, eller sitta och åka runt i bilen hela natten. Hur jag ens kunde fundera på att ställa mig där, när jag vet att någon hatar mig, kan jag bara sia om. Men det gjorde jag, jag var trött, ville bara hem, duscha och gå och lägga mig.

Så klart blev jag lappad. Det är inte ens förvånande. Jag måste dessutom tillägga att det varje natt står bilar parkerade på andra sidan gatan. Där man inte får, även förut när det inte var svårt att hitta parkering. Jag har aldrig sett en lapp på en bil. Aldrig. En gammal rosthög som stått på samma ställe ett halvår. Det är den enda p-boten jag sätt i mitt område. Inget av detta är ju dock relevant, för då var det ju inte jag som stod där felparkerd, och det är ju tydligen bara mig man måste sparka på. Halv fem i morse, hade de varit där. Så pass tidigt så de vet att ingen hunnit åka till jobbet ännu. För under natten är det ju så gräsligt att det står bilar där. Tänk va, vad förfärligt!

För övrigt tror jag att vår kära säljchef på jobbat egentligen skulle blivit Piss-lisa. De verkar vara av samma skrot och korn.

Nu, tillbaks till jobbet. Ta ta...

Jag vill egentligen bara sitta och sucka och stöna. För det är så himla tråkigt att vara tillbaka igen. Jag säger det igen, jag kan inte säga det tillräckligt, härligt att det bara är fem veckor tills det är dags att vara ledig igen. Det ska man nog stå ut med.

Ja annars var jag ganska deckad igår. Mådde inte det minsta bättre. Fick först på kvällen äntligen i mig en rostad smörgås, det första sen i torsdags. Så det vart ju såklart ingen tur in till stan. I stället fick man se Charlotte Kalla göra en riktigt häftig prestation. Tur att det är massa rolig idrott att titta på i allafall när man bara kan ligga hemma framför TV:n.

Annars har jag fått lite nytt medlidande för min stackars kraschade XTee. Sånt kan man aldrig få för mycket av. Verkstaden vet ingenting ännu, dom har inte hunnit titta på den lilla ännu. Det känns som det här verkligen kommer att dra ut på tiden. Det har ju redan gått över två veckor. Det är ju inte så kul med tanke på att man får bara hyrbil i 45 dagar.

Träning ikväll, faktiskt inte så sugen. Bara på grund av den där tråkiga ny-känslan som på nått sätt är lite svår att bli av med. Med tanke på att det ändå är ganska många nya i laget trodde jag att det skulle gå lättare och fortare. Det värsta är att jag får sån prestationångest när jag inte känner mig hemma i laget, så att säga. Vilket medför att det mesta låser sig och jag spelar helt värdelöst. Det blir lite av en ond cirkel. Så, nu gäller det att tugga grus tills det lossnar. Då kommer även allt det andra säkert falla på plats.

Nu är det bara en ynka timma kvar tills man får gå hem. Woohoo.....ses!

Vaknade i morse och hade ont precis överallt i hela kroppen. Klockan hann bli en hel del innan jag ens orkade ta mig ut sängen. Meningen var att vi skulle ta en tur in till stan, handla lite nödvändigheter. Men efter en dusch, så kände jag mig inte alls piggare. Det fick bli till att skjuta upp alla turer tills i morgon.

Efter en väldigt rolig och spännande VM semifinal i går i Junior VM hade ju killarna lyckats ta sig till final. Det kunde ju inte missas. Motståndet stod Canada för. Trefaldigt regerande världsmästare, som vi slog i en riktigt rysare bara för en vecka sedan. Denna match blev precis lika spännande, det började inte alls bra, dom spelade med alldeles för mycket respekt för canadickerna och låg efter första perioden under med 2-0. Men som riktiga svenskar tuggade de vidare och började spela upp sig. Tredje perioden dominerade de totalt och det var canadickernas tur att se rädda ut. Med två minuter kvar gör vi 2-2 och matchen går till förlängning. Som skulle spelas i 20 minuters sudden death. Trots att jag tycker att vi fortsätter spela bra och trycker på, får canada ett ganska snäpligt mål efter cirka 5 minuter och våra tappra killar får nöja sig med silvret. Synd, dom var värda mer.

Jag hoppas att jag mår bättre i morgon, så man orkar med en tur på stan. Att bara stitta hemma hela dagarna gör en så fruktansvärt rastlös. Även med feber och ont i kroppen.

Tills igen....