Så fick jag äntligen min sovmorgon. Det finns inget bättre än att ligga och sova tills man vaknar av sig själv.

Annars har det inte blivit många knop gjorda idag. Det har varit lite plock och städ hemma. Packat upp väskan och annat tråkigt. Tvättat så man har rena kläder när man måste börja jobba igen nästa vecka. För nu är det slut på det roliga. Dags att gå tillbaka till härliga åtta till fem tillvaro.

Skönt att man har nått att längta till. Det är ju ialla fall bara fem veckor kvar tills det är dags att ge sig ut på flygtur igen.

Nä nu är det dags för Eastern Promesis.  

Ja, första dagen hemma. Skönt att vara hemma i sin egen lilla säng igen. Där fick jag ligga och dra ända till klockan 8:00 då bagageutlämningen på Arlanda kände att dom kunde ringa och väcka mig. Väskan hade kommit och ville jag ha den utkörd under dagen? Det ville jag gärna, så fort så möjligt. Första utkörningen var mellan 10:00-13:00. Vilket ju passade bra med tanke på att jag skulle hämta ut ny hyrbil klockan 14:00.

Strax innan klockan ett ringer det på mobilen. En kille med stark brytning frågar, förstår jag efter en stund om jag är hemma. Han har mitt bagage. Jag svarar att jag är hemma och väntar på att han ska komma upp. Alla adressuppgifter med både trappor och portkod har de ju fått. Det dröjer ett tag innan det ringer på dörren och när jag öppnar står det en svart kille som skriker åt mig: Vill du inte ha din väska eller?! Det var ju självklart inte vad man hade väntat sig så jag svarar lite stält att jag vill jättegärna ha min väska. Varpå han fortsätter och skriker: nej, du kan inte vilja ha din väska, du svarar inte när jag ringer. Eftersom jag bara för ett par mintuer sedan pratade med honom är jag väldigt oförstående och säger men jag svarade ju. Varpå han skriker: jag ringt många gånger! Jag kan inte kommentera detta för han stampar därifrån i vrede. Väldigt charmigt. Efteråt blir jag så förbannad, över hela grejen att jag ska ringa och "anmäla" detta till SAS eller vilka det nu är som sköter det hela. Så där behandlar man inte mig när jag varit ute och rest och inte fått med mig mitt bagage. Det ska han minsann bli varse om! Ja, jag låter som en gammal grinig kärring, men så har jag ju passerat 30-strecket också...:)

Bilen är nu hämtat, det blev en likadan som förra gången fast lite ljusgrön i färgen. Ikväll ska det slappas framför TV:n och titta på massa braiga filmer.

Så tills nästa gång...ta ta

Då var man hemma igen och dags för 2008 första inlägg. Det vart dåligt med uppdatering under resan, men med internet-access för 70 kronor i timmen blir det ingen prioritering.

Allt har varit strålande på resan. Massor med shopping och god mat. Mr Big vet precis hur man skämmer bort en. Största minnet är ju så klart av matchen. Mäktig arena, svårt att inte bli imponerad. Sen att det skulle visa sig totalt omöjligt att hitta Man U:s svarta borta tröja i storlek L var ju tråkigt. Vi var verkligen inne i varenda affär i hela Manchester.

När man sedan kommer hem, till snöiga Stockholm och tråkiga Arlanda och bara vill komma hem till sin soffa och slappa lite i soffan framför Premier League, så visar det ju sig så klart att Tinys lilla bagage inte har fått följa med. En timmes väntan framför ett hatat bagageband innan man till slut inser att väskfan inte kommit. För att sedan anmäla att den inte kommit till att få veta att den står kvar i Manchester. Som sagt, nån hatar mig. Jag måste vart en riktig elaking i mitt förra liv.

Just nu saknas glasögonen mest. Att sitta med linserna i efter 15 timmar är inte så skönt som man skulle kunna tro. Att sen inte få hänga in alla nya tjusiga kläder i garderoben är inte heller nått kul. 

Men nu ska man inte låta sånt tjafs förstöra detta. Det har varit, helt utan konurens, den absolut bästa fördelsedagspresent som jag någonsin fått. Vi har haft hur kul som helst och jag har fortfarande inte riktigt smält att den gode Mr Big gick och drog till med det här. Han är för go!

Nu ska det inte dröja så tills nästa gång...:)