Det var iallafall min tanke. Sen kom verkligheten och trängde sig på och svich så försvann det. Det började halv två i natt, när Mr Bíg ringer och säger att det hänt nått med hans bror och massa människor på stället de är på, han tänkter ta med lillebror hem. Jag frågar varför de inte åker hem till honom i stället eftersom han var så full, men det gick tydligen inte. Mer får jag inte ur honom för han blir sur när jag säger att han är full.

Mr Big kommer hem en kvart, tjugo minuter senare. Själv, men han springer ut och in med jämna mellan rum så jag börjar undra om han lämnat lillebror i porten eller liknande. Halv åtta på morgon får jag veta att så inte är fallet för då ringer lillebrors tjej och undrar om Mr Big vet vart sin lillebror tagit vägen. Det sista hon hörde av honom var ett telefonsamtal klockan halv sex där han sa att han sitter hos polisen efter att ha blivit gripen. De turas om att ringa polisstationer men han är inte på någon av dem. Oron börjar bli stor och det är väldigt jobbigt när ingen verkar komma ihåg något från slutet på kvällen. Det ska man tydligen inte räkna med när ett gång 30-åriga gubbar varit ute. Det dröjer till halv tre innan de lyckas få något livsteckan från lillebror. Han sitter på Mariaakuten och får komma hem men han kan inte svara på några frågor heller. Suck, pojkar, så tycker de att det är konstigt att man är orolig när de går ut.

Jag hann få reda på att allt rett ut sig precis innan jag var tvungen att åka till samlingen. Vi hade en viktig 6 poängs match mot Älvsjö att spela. Det var kul och jag gjorde mål. Den slutade 8-3 och våra tre sista satt i öppen kasse. Det var dock inte mitt...:)

Jag hann nästan bara komma hem och duscha sen ville Mr Big gå och sova. Där rök min svullomyskväll som jag hade förberett.

Nu är det bara fem arbetsdagar kvar innan man får åka iväg en vecka till sol och bad och förhopningsvis lung och ro. Jag ser fram mot en lung jobbvecka...Ha!

Tills nästa gång...ta ta.

Det blev inte nya Tapasbaren i Hornstull. Vet inte riktigt om jag håller med om att det är en tapasbar när de endast har typ åtta tapasrätter. Istället fick det bli gamla hedliga tapas lite längre ner mot Västerbron. Efter en timmas väntan fick vi äntligen ett bord. Kan man ju ta när det är lönefredag och man inte har beställt bord. Det var helt klart värt väntan. Härligt gott, men är man rädd för vitlök ska man nog inte välja detta ställe.

När detta avklarats drog Mr Big och Herr P vidare, de skulle på DJ Funk som tydligen var i Sverige för första gången. Själv åkte jag hem och sov.

Vet inte hur sent det var när Mr Big kom hem men han kan inte fått sova många timmar för han drog iväg igen på morgonen vid halv nio. Det var dags för årliga Meetballs. Lite nervöst var det nog för det ryktades att de skulle göra något med höjder. Det är inte hans favorit grej. Själv skulle jag iväg och dömma innebandy klockan tolv. Detta gav mig möjligheten att få prova min nya leksak, GPSen. Störtroligt var det!

Det gick helt ok med innebandyn. 11-8 blev resultatet och det var en ganska snäll match. När detta var klart åkte jag hem till mamsen och pappsen och tittade på handbollen. Det skulle spelas placeringsmatch om 5:e plats, Sverige mot Norge. Även en direktkvalificering till VM stod på spel. Lång utdragen plåga, med två förlängningar innan Sverige kunde stå som segrare. Något jag tycker de borde gjort redan efter full tid. Men det är fortfarande alldeles för mycket nerver när det gäller.

Två semifinaler avklarades så klart också, Kroatien slog Frankrike, mycket kul, och Danmark slog äckliga Tyskland i en riktigt härlig match!

I morgon är det matchdags för egen del. Nu ska jag hoppa till kojs. Tills igen...ta ta.

Först måste jag börja med att gnälla lite. Det är väldigt mycket problem med den här sidan* nu. Vilket gör att det inte blir så mycket skrivet. Det stör min rytm. Men lite glad ska jag nog vara att den inte funkade igår, för jag var så förbannad efter handbollen så jag hade helt klart inte kunnat skriva något konkret. Att jag verkligen hatar fuskande tyskar kan jag fortfarande i allafall inte undvika att skriva.

I går kom då samtalet från verkstaden. Min lilla pärla är lagad och klar för hämtning. Min alldeles fantastiska pappa hjälpte till att hämta den. Till och med erbjöd sig att lägga ut pengar för betalningen när det visade sig att mitt kära jobb inte behagat betala ut lönerna. Sen visade det sig att den hann komma in så jag kunde betala ändå. Lilla pärlan såg ut som ny och jag får verkligen hoppas att det inte blir något mer krångel nu. Halva bilen är ju sprillans ny. Jag fick med mig en arbetsspecifikation på en hel A4 om vad som är nytt och utbytt. Ända problemet är att stereon har låst sig, och jag har inte upplåsningskoden. Det är lite jobbiga att åka bil helt knäpptyst. Får se hur jag löser det.

Nu kom Mr Big hem, han har varit och klipp sig. Imorgon ska dom iväg på något semihemligt äventyr hela gänget, så han håller på att leta fram något oömt att ha på sig. Vi tänkte vi skulle ut och prova på nya Tapas-stället i Hornstull. Så nu måste jag se till att göra mig klar här.

Tills nästa gång.... ta ta.

*återigen är det gamla tiny bloggen som omnäms 

Japp, nu har den kommit hem. En liten tomtom med massa finesser. Nu måste jag bara åka någonstans dit jag inte hittar. Det är inte så ofta man gör det. Jag är ju så attans bra på att hitta...:) Den fick smygas hem lite hemligt. Jag tror inte att det uppskattas att jag har fått en. Tydligen så finns det säljare som har velat ha för att de inte tycker att de hittar när de är ute och åker. Men det har tydligen blivit tvärnej, så kommer jag och får en. Inte populärt.

Nu har det dragit igång igen på jobbet. Det rullar på och alla säljare vill ha en egen personlig grafiker. Det är ju helt förståligt men nu har de ju inte det. Vilket verkar vara väldigt svårt att verkligen förstå för dem. Så nu har jag häcken full och dessutom lägger de massa alla hjärtans dag-grejer inhouse. På det kommer marknadschefen och vill att jag göra visitkort till alla. Suck, ibland undrar jag vart man lägger prioriteringarna.

Fortsättning i EM, nu är det dags för gruppspel 2. Vi har att möta Ungern, Spanien och Tyskland. I en grupp som även har Island och Frankrike som vi redan har mött. De imponerar stundtals men mycket känns inte alls bra. När det börjar gå lite trögt och domaren dessutom gör en riktigt usel match vart det onödigt tätt. Vi borde vunnit denna match säkert. Det missas för mycket. Hoppas att de lyfter upp sig framöver.

Nu ska jag gå och knoppa. Tills igen...ta ta.

Tre dagar kan man tro. Att jag helst plötsligt har blivit helt värdelös på att skriva här. Men surrni så är det inte. Tydligen hade vi stora problem med uppdateringen av sidan här*. Dessutom ska ni veta att jag skrev massa som försvunnit, sånt är alltid lika jobbigt. Det man skriver som försvinner helt magiskt i cyberrymden är ju alltid det roligaste och bästa man har skrivit, eller hur?

Måndag igen, uppstartsmöte för nya året på jobbet. Halva dagen går åt att sitta i möte, där en gammal gubbe ska gagga om hur saker gick till på hans tid. Så klart så har man dessutom massa att göra, för inga dagar är så fulla som när halva dagen går bort till annat. Sen ska man behöva stå och lyssna till samma gamla gubbe när han harerar om att det är förbjudet att ta semester sep-dec, det står i allas anställningsavtal. Då kan jag inte hålla tyst länge, det står fan i mig inte i mitt avtal. Nått sånt hade jag aldrig skrivit på. Då tycker han lösning på detta är att allas avtal ska skrivas om. Gubben har fått hybris. Jag informerade självklart honom om att det kan han göra om han vill men jag skriver inte på något nytt. Det slutade med att min närmaste chef fick kliva in och säga att jag skulle struna i vad gubben sa, han visste inte vad han pratade om.

Nu ska jag iväg och träna. Kanske hinner jag få i mig lite käk innan om jag har tur. So long.

*gamla sidan tiny.bloggproffs.se som inte var så bra. 

Ännu en helg som flugit förbi alldeles för snabbt. En fredag-kväll med romantik på hög nivå. Fyllda lövbiffsrulader med hasselbackspotatis och rött vin tillsammans med världens goaste kille. Ibland glömmer jag bort hur lycklig jag är...:) Mycket uppskattat och mysigt.

Lördag fick han åka iväg och stojja med grabbarna. Fotboll och styrketräning och massa annat manligt...:) Själv hade jag storstädning. Ut med julen och stora vårstädningen, eller är det kanske lite tidigt. Hur som helst, allt trycktes ner i en låda och slängdes upp på vinden. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan det följs av jackor och skor.

En annan besynnerlig sak som måste nämnas. Senare på kvällen när Mr Big kommit hem igen och jag får en av mina säregna sötsakssug och självklart vill göra lite fudge så har matskeden försvunnit. Japp, det finns bara en och den är spårlöst borta. Då menar jag verkligen spårlöst. Jag letade igenom hela lägenheten och vartenda lite paket med allt möjligt som man kanske hade lämnat det i. Men icke, det fanns ingenstans. Det hade tagit till rymmen. Troligen förfärligt missnöjd med sin tillvaro här eller nått. Inte för att jag tycker att den hade speciellt mycket att klaga på men vad vet jag.

Det blev hur som helst inget snarr.

Idag har resan gått mot ny skrivarsladd och en pensel. En pensel eftersom jag hade tänkte att lacka de pallar jag köpte i julas. Helt omedveten om hur fantastiskt omöjligt det skulle bli att hitta. Nej, det blev igen pensel. Jag får helt enkelt vänta med lackande av pallar till ett senare tillfälle.

Skrivarsladd däremot införskaffades. Men man ska inte tro att livet blev lättare för det. Tror ni det har ni aldrig försökt installera en skrivre. För övrigt börjar jag bli lite halv trött på min lilla bärbara som inte är sammarbetsvillig alls. A:n vill den mycket motvilligt skriva för att inte tala om P, det är nästintill stört omöjligt att få den att skriva. Mellanslagstangen får jag slå ner väldigt hårt så hela det här skrivande blir som ett litet träningspass. Suck, men i alla fall.

Tillbaka till skrivaren, dator vill inte känna igen skrivaren och mycket mer än så blev det inte. De kan va attans envisa dessa datorer. Så de blev inget med det.

Nu får det bli film. Jag är lite nyfiken på Kiera Knightlys nya, Försoning. Undra om det kan vara nått. Hmm jaja tills igen...ta ta.

Så äntligen efter två och en halv dag däckad av otäck maginfluensa känns det äntligen bättre. Jag har ätit hemmagjort köttfärsaj, och aldrig smakar det så gott som när man äntligen kan börja äta igen.

I morgon är det tillbaka till jobbet igen. Fick jobba hemifrån idag efter som Artoo var iväg till Jönköping på mässa.

Kul föresten att handbolls-EM har dragit igång. Alltid kul med lite spänning att titta på kvällarna nu mitt i mörka tråkiga vintern, när man dessutom har dåligt med pengar. Mammor har visst alltid rätt, det är dyrt att ha bil. I alla fall när man är född med min ska vi säga fallenhet att råka ut för tråkigheter.

De vann i alla fall första matchen, Sverige. Mot Island, kan man ju tycka att vi ska göra med tanke på att det bor, vad, 400 000 människor på hela Island. Men här ska inte föringas, de var bra.

Nu ska jag hoppa i slaften... tills igen. Ta ta.

Just det där med att folk inte är hemma från jobbet när de är sjuka. Det stör mig. Det pratas ju alltid om att folk sjukskriver sig fast de inte är sjuka, men aldrig att folk går till jobbet fast de är sjuka. Det stör mig. För att dem smittar mig.

Mest stör det mig när de smittar mig med maginfluensa. Det absolut värsta som finns. Åkte till jobbet i går morse. Inte mer än trött som man alltid är så tidigt på morgonen. Hade tid hos läkaren klockan tio, när jag gick därifrån kändes det inte bra. Inte bra alls. När det vankades lunch på jobbet var jag tvungen att åka hem. Det luktade mat på hela jobbet och det fick mig inte att må bättre. Resan hem va en plåga och jag låg helt däckad i sängen mellan varven in på toa.

Grafiskt och alldeles för mycket information.

Fick inte ens behålla vatten igår, idag har jag iallafall kunnat dricka. En bit rostat bröd har jag desutom fått behålla nu under kvällen.

Så tillbaka till sängen igen. Hoppas att det går över snart, jag vill ha lite riktig mat.