Folk som känner mig nu skulle nog lätt kunna tror att jag när jag var liten va en alldeles typiskt liten flicka med rosa prinsessklänningar, änglavingar och fjorton olika dockor. Som hoppade hopprep, ritade fina teckningar att ge till fröken och jagade killarna i pussleken. Jag kan förstå dom, att man som 30-åring har en rosa mobiltelefon OCH en rosa kamera är nästan en give-way kan man tycka. Det är nog därför det är så roligt. Att jag under hela min barndom hade snaggat hår, inte bar klänning eller kjol förens jag var en bit över 20 år. Inte tog hål i öronen förens jag fyllde 19. De enda färgerna som fanns i min garderob innan 2005 var svart, blått och svart. Lite vitt och rått också. Min bästa kompis när jag var liten var min tvillingbror och vi gillade inte att leka med tjejer. Vi roade oss med att spela fotboll, leka krig, cykla, hoppa och åka skateboard. Kunde man inte göra sig illa var det inget kul att
leka. Jag har aldrig ägt en docka av något slag eller gått på gymnatsik, eller dans eller sånt som små tjejer tycker är så kul. Att tjejig som mamma mot all förmodan försökte pracka på en mottog av står tandagnisslan och undran över varför jag var tvungen till detta ... när min bror aldrig behövde.

Att det ändrades började egentligen på riktigt när jag bodde i Italien. Om jag ska analysera det så vet jag inte direkt varför på rak arm mer än att Stevie som jag bodde med påpekade att jag var så himla tråkig av färg i mitt klädval. Men det är ju inte så att jag aldrig hört det förut men det har man bara borstat av sig. Där nere var det så lätt att bara vända om. Det inhandlades rosa kläder i alla dess nyanser och former och inte en enda människa kunde skratta och säga nått om att det där var minsann inte så Tinyit av mig. Här rockades det loss, det var dags att ta igen för allt rosa jag dissat under hela uppväxten. Det hänger kvar. Rosa helt enkelt suits me.

Av samma anledning tror jag helt klart att det är inte många som kände mig back then som skulle känna igen mig på stan nu. Det är ju fenomenet Facebook som fått en att tänka i dessa banor. När man helt plötsligt blir så medveten om alla dessa människor som man aldrig skulle vetat nått om om man inte stött på dom igen på Facebook. Många ser gamla ut, det hoppas jag inte att jag gör...:) Många har lagt på sig mer en ett par kilo. Och alla, ser ju så himla vuxna ut. För att inte tala om att dom är det. Merparten är gifta och ännu fler har barn. Vuxet. Så konstigt, för jag är ju inte alls vuxen ännu.

So,  nu ska jag dra hem och göra sånt man gör när man inte är riktigt vuxen ännu! So long suckerssss.....ta ta