I morse klockan 8:20 var det dags för min lilla pärla att för första gången granskas ingående, för att se om den av staten anses vara körduglig.

Det var den. With flying colors skulle jag nästan vilja tillägga. Inte en endast liten kommentar om att till nästa gång måste du nog göra det eller det. Nehe inte då, den susade igen med ett allt ser jättebra ut. Kanoners...

Just det där med att besikta bilen är inte ett av mina favoritmoment. Kommer ni ihåg känslan man fick i magen när man skulle köra upp? När man vet att man har 40 min framför sig där någon ingående ska granska hur du manövrerar en bil. Med den där himla plattan som dom hela tiden frisk klottar hemliga saker på. Jag fullkomligt hatade det, jag hatar att granskas. Det gör mig nervös, och jag presterar sämre.

Lite likadant känner jag när jag kommer till bilbesiktningen. Där jag återigen finner mig i en situation där det ska granskas, om någonting som jag har extremt lite kännedom om. Eh, kanske inte extremt da, för jag kan faktiskt fixa en hel del på en bil själv. Men ändå, vad fan vet man om hjulaxlar och tramplådor. Not a damn thing skulle jag säga då.

Men det känns mycket bra nu, när jag kan segla i två år till utan att bekymra mig om detta...:D

Just nu sitter jag på jobbet och längtar hit:

Det här med semester, det är inte det lättaste. Det är alltid samma visa varje år. Vart ska man, man vill ju åka någonstans nytt. Oftast. Men hur lätt är det att egentligen veta vart man vill åka, eftersom man inte har en aning om hur det är på ett ställe man aldrig varit på.

Man börjar lite försiktigt med ett land, sen reducerar man valet till en plats och då kommer det svåra att välja rätt hotell. Ett som är lagom lyxigt för att bara slappa runt på och så klart, nära till ALLT! Det är viktigt.

Kommer man så långt är ju allt lugna puckar tror man. Då kommer det högsta steget av dem alla. Väntan på att få den där förbannade semestern godkänd av chefen. Så att man kan boka veckan. Det får man oftast lagom till alla resorna till just det hotellet man ville till är slut.

• Folk som måste prata högt för sig själva om vad dom gör hela tiden
• Folk som säger "hoppsan Kerstin" 400 gånger om dagen.
• Folk som skrattar på inandning.
• Folk som micrar fisk på lunchen.
• Folk som pratar för högt
• Folk som ringer varje gång dom ska skicka iväg ett mail
• Folk som INTE är "chefer" som beodrar en att göra saker
• Folk som aldrig lär sig (ett tips: ANTECKNA!!!!)
• Folk som kommer från Finland

för att saker inte går som man vill. Så jag har bestämt mig för att jag måste ha något att se fram emot. Det måste hända nått kul i mitt proffisionella liv nu.

Jag har sökt in på universitetet.

Ingen livsomvändandet precis. Det handlar bara om distanskurser på halvfart men vadå, det är alltid nått.

Tre kurser rör det sig om, och det är:

Grafisk produktion 7,5 hp

Digital bildbehandling 7,5 hp

Fotografi - Visuell kommunikation 7,5 hp

Woohoo ska bli så himla kul, om jag nu kommer in. Man ska ju inte ta ut något i förskott men det ska bli jättekul om jag nu gör det.

Nu ska jag snart gå hem och ha fredagsmys med världens bästa N!

När man ibland har dippar i livet, när det känns tugnt och man har svårt att se ljuset i slutet på tunneln. Då är det så underbart att ha vänner som finns där. Som man inte behöver lådsas inför. Som jag vet, no mather what, finns de alltid där. För att de har funnits där genom hela mitt liv och känner alla mina fel och brister och ändå finns de kvar.

Haha, sitter ju nu och skrattar högt för mig själv. Min partner in crime theBigBad mailade just mig ett gammalt mail från en gemensam fd arbetskamrat. Hur har jag kunnat glömma hur fantastiskt roliga, och aningen skrämmande arbetskollegor man har haft.

Mailet är ett svar på produktionsledaren, som hade påpekat för avsändaren att han hade varit lite för slarvig den senaste tiden

Hej

Jag är lite stressad just nu, det är mycket..jag ber om ursäkt.

Men jag är inte felfri och kommer att forsätta att göra fel så det får det nog leva med.

Men jag vet en sak att jag är på väg till himmeln :). För det beror inte på att jag är felfri det beror på tron på Gud.

Gud helar insidan, vad som finns på insidan kommer ut när vi är pressede. Agressivitet, högmod och hån och det är synd inför Gud. För att man gör fel eller skriver fel är ingen synd inför Gud.

Listan är nu uppdaterad

//xxx

Hahahaha människor. Så olika, så roliga....så skrämmande!

Jocke Berg (1970), Johan Widerberg (1974), Susanne Ljungskog (1976), Theo Walcott (1989) och Josef Mengele (1911). Alla kanske inte lika populära.

Andra saker som hänt den 16 mars är att 1940 avled Selma Lagerlöf. 2000 dog Thomas Ferebee, det var han som var ledande bombfällare på Enola Gay, som släppte atombomben över Hiroshima. Idag för 218 år sedan (1792) blev Gustav III skjuten på en operamaskerad.

Och Ja, jag har väldigt tråkigt på jobbet!!