Jag har inga planer för Valborg i år. Eftersom jag har blivit lite smått övergiven denna helg av en som mycket hellre ville leka med boysen i Barcelona så försökte jag få hänga lite med min bror eftersom det var ett tag sedan. Han tyckte antagligen inte det var lika viktigt att ses som jag. Men jag kom i alla fall och tänka på Valborgsmässoaftnarna när man va mindre. Tonåring. Snudd på höjdpunkten på hela året. Några av dom där oerhört viktiga dagarna som det skulle krökas på. Man sa så på den tiden. Kröka. Det var Valborg, skolavslutningen och Lucia.

I stort sätt samma visa varje år, man samlades vid slalombacken. Det var en bit att gå och man hoppades alltid att att nattvandrarna och fritidsledarna inte skulle hitta dit, eller orka gå. Vilket dom ju självklart gjorde. Men man var bra på att lura sig själv på den tiden.

Alla hade med sig sin egen dricka, som man fixat på valfritt sätt. Några hade storesyskon, några hade nallat i föräldrarnas spritskåp, någon hade frågat nått fyllo alla hade sina egna knep.

Det var ungefär vad man behövde på den tiden för att tycka att man hade röjt. Att sitta ute i kylan, för det är alltid kallt som satan på valborg, på en sten och pimpla billigt rödvin som man snott och hoppades att ingen skulle märka. Många hånglade, några blev alltid stupfulla och spydde i buskarna andra högg varandra i skickan med passare har jag hört. Vi roar oss alla på olika sätt.

Efteråt hade man alltid en miljon saker att skvallra om i skolan.