Nu är det ju två och en halv månad kvar tills vi kommer flytta in, så riktigt har det väl inte sjunkit in ännu. Idag var det ju bara dags att börja boka in mäklare för att komma och titta på vår lägenhet, och se vilka som man kan få bäst erbjudandet ifrån.

Idag var det dags för Eric Olhson, dom va redan inbokad sen tidigare. Vi har ju varit på några visningar med som de haft så dom tog kontakt med mig i förra veckan och vi bokade in en rådgivning.

Han kändes riktigt proffsig och bra, allt var väl egentligen riktigt bra förutom att dom är ju kända för att vara ganska dyra. Sen vet man ju att dom får ut bra betalt för sina lägenheter. Vi får se hur det känns när vi har träffat flera. 

Allt fram och tillbaka med bankerna håller fortfarande på. Så det känns som det är väldigt mycket nu, när man sedan pratade med mäklarna och de sa att tidigaste helgen att ha visning nog blir 17-18 maj, då kände man av att det inte är så lång tid man har på sig. Nu vill man bara att allt ska vara över med försäljningen så man kan koppla av och bara veta att det är att packa ihop och börja flytta.

Nej, nu är det dags att sova. Tills nästa gång...ta ta.

Dagens nojja: Tuggummi (stressuthärdning)

He he, vi är numera stolta ägare av en trea i Hägerstensåsen. Trots att det känns som vi har varit på hur många visningar som helst, var det ändå första budgivnigen vi var med på. Nu vet jag knappt vad jag ska säga. Nu känns ju allting väldigt lätt. Snabbt avklarat. Nu är det bara resten som ska fixas. Lån och sälja lägenheten. Det är ju inte lite det. Ha, så jäkla kul är det i allafall. Äntligen ska vi få lite plats. Det känns som en sån lyx att kunna bjuda hem folk på middag, bara en sån sak.

Som sagt, nu ska jag bara sitta och njuta lite av det här ögonblicket. Här kan ni skåda på objektet.

Då var det dags. Vi har nu lagt bud på vår första lägenhet. Man är lite pirrig och förväntans full. Men man vågar inte riktigt vara hoppfull, alla säger ju att man alldrig får första lägenheten man vill ha. Man måste vänja sig vid tanken på att kanske förlora 5-6 budgivningar innan man äntligen kan få gå vinnande ur en.

Men det är hur som helst spännande. Allt annat runt omkring är lite läskigt också, allt det där med lån och mäklare och alla val man måste göra. För att inte tala om skatter man ska hålla redan på. Vi har även börjat ringa runt bland olika mäklare för att se vilka som man tycker känns bäst. Hur som helst är i alla fall allt väldigt läskigt och nervöst just nu.

Jag återkommer när jag vet mer...

for now...ta ta.

Det var iallafall vad de sa på radion i morse. Med en 5 grader varmt och regn osar det inte precis sommar med ändå. Den är ju där runt krönet, och inget piggar ju upp som att bli påmind om det.

Föresten så är det nu då äntligen klart. All utredning och jobbigt tjaft med Bror är avklarat och trots Försäkringskassan totala ignorans (kul med nya Sverige) så har han nu fått en friskförklaring och kommer att börja sin utbildning i augusti. Måste ändå sägas att det är tur att han hade en arbetsgivare som ställde upp. Redan nu går han en kurs i kost. Det låter på honom som det är riktigt kul och intressant. Ännu roligare är att utbildningen är i Stockholm, woohooo så för ett halvår kommer han vara stationerad i The Big City!

Nu skiner solen, och det kan nästan kännas som årets första sommardag. Blir lite till visningar ikväll, annars ska jag nog bara hem och dumpa mig framför TV:n. Jag är helt slut nu. Mmm kanske med nått smarrigt...

Tills nästa gång....ta ta.

Dagens nojja: Mozzarella mackor!

Ah, lång härlig sovmorgon. Vi pallrade oss upp vid elva och gjorde frukost medans vi tittade över hur vi skulle lägga upp dagen. Vi hade två visningar att hinna med plus att Mr Big skulle på DIF som spelade klockan 15:00.

Den första visningen var en liten spännande 3:a i två etage. Lägenheten var nyrenoverad jättefin och jättebra planerad. Läget var mindre bra, första våningen vid Hägerstensvägen och ingen ballkong.

Den andra var, helt ok. Direkt efter den första lägenheten som man fick en "mm-känsla" när man klev in i blev jag inte direkt jätteimponerad. Men när man väger in allt, var den bra. Det enda som fanns att klaga på var att det var ett väldigt litet badrum.

Nu får vi se vad som händer vidare, jag har redan börjat nojja för den dag vi lyckas "få" en nya lägenhet och våran lilla borg ska ut på försäljning. Allt detta med homestyling och att leva i en kal låda i nån månad. Hur kommer det att bli? Inte något jag ser fram emot, men smällar man får ta...:)

Efter visnigarna skjussade jag in Mr Big till matchen och åkte hem och tittade, nojjade och räknade. Man blir inte alls trångsynt när man håller på med sånt här.

Usch nu är det dags att lägga ner. Tills vi hörs igen.....ta ta.

Jag vaknade inte allt förtidigt i morse lagom utvilad. Det är dock åter dags för värmen att krångla i slottet. Vilket innebär att den inte finns, värmen alltså. Eftersom jag inte är känd som en speciellt kall-tålig liten person kräver detta mycket täcken och Mr Big. Så klart skulle han dra i väg och träna på morgonen så jag lämnades ensam med mitt täcke och en varm kopp te. Det dög bra det med...:)

Jag kunde hur som helst inte ligga och slappa hur länge som helst, Systemet stängde klockan 14:00 och innan dess var ett besök absolut nödvändigt för preparation innför kvällen. Jag mosade mig ner i mössa och slapparjeans, vilket så klart skapade stränga blickar från vakterna och självklart uppvisande av leg. När man redan fyllt 30 är ju detta inget större problem...:)

Strax efter fyra var det dags för färden ut mot Sköndal. Och det var en färd kan jag säga, pust och stön hur krångligt det kan vara att åka i Stockholm om man inte åker efter tunnelbanan. Eftersom det vart i lite sista minuten som alltid med mig, men jag lyckades få med mig allt jag skulle, vart jag helt övertygad om att jag måste glömt plattången på. Jag hade nämligen satt på den, men sedan när jag skulle andvända den sett att klockan var så mycket så jag var tvungen att springa till tuben. Detta krävde ett samtal till Mr Big som lugnade mitt OCD-beteende så jag kunde åka i väg och ha en trelivg kväll.

Så var det dags att träffa hela Falun-gänget. Nu vart det ju inte hela, för så klart kunde inte alla med det blev nog i allafall 3/4. Pizza förtärdes, självklart, vad annat kan man äta på ett träningsläger. Sing-star var med, vilken det även kommer vara till Falun. Jag och mitt röda lag gick inte bra för dagen alls. När vi senare under kvällen lyckades recruitera Rune från lag Blå gick det bättre och vi fick vår efterlängtade seger.

Vid tio-halv elva skulle halva gänget dra vidare till en 30-års fest. Jag avvek och åkte in och mötte Mr Big i stan. Det blev en snabbvisit, med champagne drink innan vi drog hem.

Väl hemma tror jag att jag somnade innan huvudet hade landat på kudden. Tills nästa gång....ta ta.

Med hela den här grejen att inte bara gnälla och klaga. Nu är jag så arg så jag måste gnälla lite.

Självklart är det detta underbara företag som jag arbetar på som återigen har gjort det.  Jag fick just veta att det inte blir någon ny designer. Det har nu varit nästan ett års prat om att hitta en till designer, eftersom det kräver tre personer. Nu fick jag reda på att, inte bara kommer det ingen ny, vi ska tydligen även ta över en del av processen från säljarna. Något som varit uppe förut, och jag även sagt är logiskt och bra MEN vi helt enkelt inte har resurser för att klara på design när vi bara är två personer. Denna mycket goda nyhet får jag alltså idag.

Det jag har så fruktansvärt svårt att förstå är resonemanget. Detta gäller säljarna som säger att dom helt enkelt inte har tid att göra detta, det är så fruktansvärt mycket så tiden räcker inte till. Deras lösning är då att lägga jobbet på oss, vi är två stycken. De är 14. Så mycket att dom tillsammans, 14st säljare inte hinner göra det. Men dom tycker att vi två, som redan idag är en man förkort ska hinna med att göra detta. För mig är det helt enketl matematik som inte går ihop. Jag är helt rasande!

Så...:) nu känns det bättre. Det är fredag och imorgon är det träningsläger inför Falun-resan. Jag antar att lite för mycket spel och sprit kommer att förtäras. Hur som helst måste man vara pigg och körduglig till på söndag för då är det visningsdags. Två nya skönheter skall kollas upp. Vi får se vart det leder.

Nu ska jag tror jag göra helg.....tills igen.....ta ta.

Den frågan har man ju hört förut eller hur? Det första jag alltid tänker när jag hör den är, vilken ofantligt stor flopp filmen om mitt liv skulle bli. Jag tror jag skulle tröttna efter tio minuter och gå. Ni hajjar, då skulle ändå jag vara huvudpersonen.

Men om vi ändå lekte med tanken, så tror jag att jag skulle säga Reese Witherspoon. Kanske inte någon stor överraskning. Nej, klart jag skulle välja någon alldeles jättesöt liten snärta till att spela mig själv. Vem som skulle spela min pappa är helt självskrivet, Lasse Åberg så klart. Kan ju bli svårt tänker ni, och ja kanske det, men alla som känner min pappa säger ju bara jaaa, exakt!. Min pappa ser nämligen precis likadan ut som Lasse Åberg. Det får mig att tror att Lasse Å är hur snäll som helst, för det är ju min pappa.

Mr Big skulle nog spelas av Jake Gyllenhaal, och det är inte alls för att han just nu råkar ha en liten fling med Reese utan för att dom faktiskt är ganska så lika. Inte illa va?....(",)

Min bror tycker Mr Big ska spelas av Daniel Larson, men jag vet inte riktigt om jag håller med.

Oh, nu måset jag gå hem. Dom ska tydligen installera en nya bandstation nu så vi kan back-upa....:) Fantasktiskt va?