Den stora dagen var här. Nu skulle jag då slutligen kliva in i vuxenlivet på riktigt. Det vart inte riktigt så hemskt som jag hade väntat mig. Ångesten hade lagt sig lite mest på grund av stressen de senaste dagarna. När man sedan blir väckt på morgonen på sin stora dag, av att världens bästa pojkvän har bokat resa över nyår till Manchester. För att spendera nyårsdagen på Old Trafford och se good old Man U sparras med Birmingham. Då kan man ju bara sitta och gråta av lycka. Hur lycklig är inte jag?!

Resten av dagen är ett enda lyckorus. Det kokas kaffe och städas, fixar det sista på tårtan och fram med alla kakor. Vid ett började folket komma. Mer presenter, alla visste ju så klart om stora hemligheten så reskassan drygades ut med både kronor och pund. Underbart passande när ens egna plånbok sinat regält på grund av en sönderkörd bil. Det bokades bord till kvällen. Det skulle ut och ätas tappas. Stackars Mr Big som hade vart på stor galej igår och kommit hem tidigt i morse hade det nog lite jobbigt. Men aldrig att han gnäller den ängeln!

En riktigt riktigt bra dag blev det till slut! Nu är det bara till att packa för på lördag bär det av...:)

Kul att Bror också hade fått en Englands resa med fotboll. Helt oberoende av varandra går både Mr Big och Donnan och köper likadan present till oss. Hur stort som helst. Vi har det bra vi....:)

Det är fullt ös här i julhelgen. Juldagen skulle det packas in i bilen igen och åka söderut. Till Mr Bigs mamma och pappa och ha stora julklappsutdelningen. Som tur var, var det lugnt på vägarna och det gick jättesmidigt. Väl där blev man bortskämd som få. Massor med fina saker hade de köpt de tokarna. En jättefin rosa digitalkamera fick jag av Mr Big också!

På kvällen var det dags att dra iväg till Singstar och Plasma. Det var stor Buzzutmaning på gång igen, även här fanns nya julklappar a la Hollywoodquiz. För första gången var jag inte sämst. Jag vann faktiskt en gång. Men det var nog mest för att jag kom lite som en underdog i början. Alla slogs ju mot Lilla Anna och Mr Big, det gynnade mig...:) Sen drogs ju självklart SingStaren fram och Plasma och Långa farbrorn gjorde en oförglömlig Roxanne.

Idag var vi en snabbis på IKEA, för att inhandla kökspallar. Det var en riktigt snabbvisit. Tog inte mer än en halvtimma. Nu ska det göras tårta till i morgon. Det blir Nötmareng med Nutellafrosting. Det är första gången, men det blir nog attans smarrigt. Som tur var är Bror och Donna kvar här uppe så imorgonkväll vankas det utgång och middag.

Nä, nu ska här bakas! 

Ja, en god jul kan det ju bli även fast lilla XTee inte finns kvar. Igår vart det en lagom stressig dag. Det var till att stiga upp i tid, sen kom Mr Bigs mamma och pappa och hämtade upp honom. Själv åkte jag i väg med hela bilen full med mat och klappar. Förbi affären och handla det sista och sen ut på landet. Det gick ju smärtfritt i nya fräsiga BMW-hyrbilen. Väl framme hos SysterYster så blev det mat. En sista pizza innan julhelgen drar igång på riktigt, jul mat till tusen.

Kvällen tillbringades med Buzz. Nya Hollywoodquizet kom fram som en tidig julklapp och uppskattades väldigt. Självklart regerade man på det....:) Absolut det roligaste av de spelen som finns. Ser fram emot att gå en omgång med kungen av Buzz: Mr Big. Då ska jag väl i alla fall kunna ge honom en match.

I morse blev man väkt i ottan av Little Miss Chatterbox, här skulle det inte sovas minsann. Tomten skulle ju komma. Det skulle ätas tomtegröt till frukost. Fika skulle hinnas med innan Kalle och hans vänner. Stora julbordet dukades fram. I kväll kommer säkert Buzzet fram igen, vi får se hur det går.

Nu är det dags att ätas!  

Det är dagar som denna som man undrar vilka hemska saker man gjorde i sitt tidigare liv. Jag blir så arg och ledsen, det är så himla tråkigt. Det började strax innan klockan ett. Jag skulle ner och klippa mig klockan ett och ta en sväng förbi systemet innan helgen. Jag hinner bara komma ut runt hörnet när jag ser det. Kan ju knappt tro att det är sant, men ju närmare jag kommer ju värre blir det. Någon har rammat min lilla älskad XTee, och det ser inte bra ut. Hela vänster front är intryckt, någon har kört in fort och ordentligt. Självklart får jag panik och ringer pappa. Vem ringer man annars i kris? Sen drar cirkusen i gång. Det är polisen, försäkringsbolag, knacka dörr i porten, är det någon som sett någonting? Efter massa tårar och samtal börjar saker falla på plats. Vill jag ha hyrbil? med tanke på att det är julhelg och man har ganska mycket inplanerat. Det fixade dom, jag fick skjuts in till bilfirman av Mr Bigs mamma och pappa. Det är tur att det finns så trevliga snälla människor när man sitter i dessa situationer. Tjejen på försökringsbolaget va kanon, hur bra som helst. Mr Bigs mamma och pappa, för att inte tala om Mr Big själv som alltid ställer upp i alla lägen, lika väl min mamma och pappa. Det känns skönt att man är omgiven av så mycket snälla människor. Mr Big fick ta hand om bärgaren när han kom. Det var nog tur, jag hade inte kunnat ta dödsbeskedet som han kom med. Lilla XTee kommer troligen alldrig mer att köras. Han gick i graven i dag, den 22 december 2007. Det vart en kort tid jag fick ha honom. Men han kommer bli saknad. Här kan du se stackaren...

Så ingen klippning blev det ju idag då, jag fick ju mina nya sneakers i går i alla fall. Nått att vara lite glad åt. Eller som kära mamma säger, man ska tacka och vara glad för att ingen vart skadad. Materiella saker kan man ju alltid ersätta. Julsemestern kunde ju defenitivt ha börjat bättre, men man får försöka tänka på det positiva. Jag fick ju en hyrbil i allafall, så helgen är inte helt förstörd. Vi får se på torsdag efter helgen vad domen på lilla XTee blir. Just nu ska jag försöka tänka på nått roligare.

Tills nästa gång!

Den absolut bästa dagen. När man har hela härliga semestern framför sig. Det blir inte mycket bättre än så här. Att man sen vet att om några dagar får man moffla i sig alldeles för mycket god mat och snask det gör ju inte precis saken värre.

Julklappen vi fick igår va "trumvirvel", den asfula ljusstaken som jag misstänkte. Sen hade dom slagit på stort och slängde med en chokladask. Men som plåster på såren kom min chef och sa att jag hade gjort ett så bra jobb under hösten att jag får en da darahda...GPS till lilla XTee. Inte illa, inte illa alls. Det är ju precis sånt man vill höra innan man går på semester...:D

För att gå vidare till flera "listor" så är dagens ämne, vem skulle du vilja bjuda på middag. Fem gäster, döda eller levande. Alla skulle ju såklart vara vid liv och stor vigör om det nu någonsin blev en middag av det hela. En som fick äran att komma på allas middag var den store Leonardo Da Vinci. Artoo ville ha med sig en vän, som kunde intyga om att hon inte ljög efteråt. Herr Skajling ville mest ha en blandning av lagom deppade personer, han valde dock bort Kurt Cobain för han trodde han skulle sitta ensam i ett hörn och knarka. Lite av en stämningsdödare.

Lunchen blev en historia för sig idag. Efter en halvtimmes letande efter en P-plats i det numera inte alltför stora P-huset, gav vi upp och åkte till lilla pizzerian. Väl där fick vi vänta i 25 minuter på vår mat. Så lunchen blev så där härliga 2 timmar lång. Men vad gör det när halva kontoret inte är här, telefonerna är dödstysta och ingen egentligen har någon lust att jobba. Nu sitter jag väl kvar någon halvtimma innan jag drar. Direkt och köper sneakers tänkte jag. Stadium i kungens kurva har ett par Nike Blazers Vita storlek 5. Äntligen som sagt. En liten för tidig julklapp till mig själv. För att fira...:D

So long

Dags för julklappsutdelning på jobbet. Idag, näst sista dagen innan den väldigt efterlängtade julledigheten. Klockan 15:00 går det av stapeln. Då avgörs vem som tar hem potten i bettingen om vad som ska mottagas.

Det märks att året snart är slut. Folk har inte någon riktig lust att jobba längre, budgetarna är nådda och orken har tagit slut. Alla går mest och väntar på att få gå hem och vara lediga. Det är vid sånna här tillfällen helt underbara diskussioner kommer upp. Man får veta så mycket personliga små godbitar om sina kollegor. Min kollega Herr Skajling vill till exempel inte ligga med Jens Fjällström. Inte ens om han hade varit tjej. Men vad vet han? Han fattar ju ingenting. Sen har vi fobi mot leverpastej. Nya Annelie kommer rätt in i ligan, mitt ibland redan befintlig sjödjurs-fobi och min egen bananfobi.

Men i diskussion om att vilja ligga med Jens Fjällström kom det helt oundvikligt in på att göra en "Ross & Rachael-lista". Visst kommer ni ihåg, listan som dom gör med 10 kända personer som dom får ligga med fast dom har ett förhållande. Jag ville ju såklart göra en lista på personer som jag vill slå. Dessutom vill jag såklart ha med åtminstånde 100 namn. Det var inte så populärt men självklart ska det göras listor. Återkommer om det är någon som har nått vettlöst roligt på sin.

Nu är det bara en vecka kvar av underbara 20-tal. Lite mindre ångest idag, men det är nog mest för att det snart är jul och ledigt. Hur det gick med julklapparna får ni veta i morgon!

So long 

Man är ju aldrig riktigt nöjd. Visst vill man alltid ha lite mer, lite roligare. Detta gäller ju såklart även ens jobb. Lönen är aldrig tillräckligt hög, arbetstiderna kan alltid bli bättre, uppgifterna roligare och jag kan fortsätta men jag tror jag fått fram min åsikt. Självklart gäller detta även mig. Fast om jag ska vara helt ärlig har jag ett ganska roligt jobb. Jag gillar ju det kreaktiva och att få skapa lite, jag har kul på jobbet. Mina arbetskamrater är bra och roliga, visst finns det miffon, men å andra sidan det finns det ju alltid. Men ledningen är en bunt med konflikt- och besluträdda småbarn. Plus att det ligger ju så långt bort, i gettot. Detta plus lite andra småsaker fick mig för ett tag sedan att tänka på att söka nytt jobb.

Men som alla vet är ju det här med att söka jobb ingen lek i parken. Då kom Farbror Janson, den jäkeln som redan hade ett nytt jobb, med ett tips. Han hade sett en annons i tidningen att man kunde maila in sitt CV till en jobbsajt. Så fixade dom resten. Vilket kap! Tänk att slippa denna utdragna tortyr av att registrera sitt CV på en jobbsökarsajt. Trodde jag ja. Nu har jag ju svårt att förstå hur naiv jag var att jag bara svalde detta. Som en 10-åring som tror att allt man läser i tidningen är sant. För idag fick jag ett mail. Efter en månad. Att jag var registrerad på deras sajt, men att jag måste aktivera mig om jag aktivt ville söka jobb. Fortfarande misstänker jag inget. Tills jag går in på sidan och ser "min sida". Där står mina adressuppgifter. Inget mer, förutom att jag söker jobb som; Förskolelärare, Inköpare och Försäkringshandläggare. VA?! I mailet skrev jag; Jag söker jobb som inköpare och grafiker. Ska jag vara glad att de lyckades få ett rätt? Nej helt värdelöst. Saker som låter för bra för att vara sanna är just det. Då återstår, att om jag helt enkelt vill ha ett nytt jobb gäller det att vässa armbågarna, härda knogarna, tugga i sig en halv dag i tortyrkammaren och registerar sitt CV på någon av alla jobbsajter som finns.

Men som sagt jag har ju ett helt OK jobb, så jag har ingen bråska känns det som....:D

Föresten har jag hittat ett pussel tills. Ett alldeles förträffligt pussel på 5000 bitar föreställande The Creation of Adam. Det fick beställas från nätet. Tydligen är det vansinnigt ute med att lägga pussel the good old way. Så det säljer man inte längre. Men, trots att jag hittade det i går så hinner jag få det innan jul. Nätbutiken hade ju lyckligvis ett lager som man kunde hämta ut paketet i från. Det låg passande nog i Jönköping, på väg mellan min bror och Stockholm, och mamma och pappa som kommer upp med Bror till Stockholm i morgon svänger förbi och hämtar ut det. Det märks att det snart är jul...:D Saker faller på plats. Strålande! Solen skiner, ett par minus och alla träden är vita. Bara två och en halv dag kvar att jobba. Hihi... underbart.

En liten bild på The Creation of Adam i pusselformat

Nu har vi haft en omröstning på jobbet om vilken som egentligen är den bästa jullåten-visan-sången. Ganska överlägset vann ju så klart Oh Holy night, och den ska inte sjungas av vem som helst. Ju pampigare ju bättre. Den svenska sjungs bäst av Tommy Körberg. Den engelska var det mer spridda röster. Ett önskemål som kom upp var dock att den skulle göras av Paul Pott. Sökningen efter om han kanske hade gjort en inspelning började ju så klart omedelbart.

En annan flitig diskussion på jobbet är så klart den kommande julklappen. Högst på betting-listan är nu den asfula ljusstaken som vi tydligen inte lyckas sälja oss av med. Ja ingen skulle väl bli överraskad precis. Annars är tydligen det som skulle uppskattas mest matlådor eller supékort. Jag kan hålla med, hellre det än en asful skitljusstake som kommer ligga och skräpa ett par månader innan man äntligen får tummen ur och slänger skiten. Ja, ja det återstår att se. Klapputdelningen blir på torsdag, tillsammans med VD:n årliga jultal. Det är ju en riktigt plåga vill jag bara tala om. Gubben är 70 år och lika gaggig som man kan tro. Varje år (eller varje gång han ska hålla tal över huvudtaget) ska han dra hela företagets historia i detalj. Varenda människa som har varit anställd mer än ett halvår kan den där visan utantill. Utom gubben själv förstås, som glömmer hälften och andra hälften gaggar han tre fyra gånger. Underbart...

Nu har det hittats. Självklart på youtube. Paul Potts sjunger Oh holy night på José Carreras Gala 2007. Men vi har även hittat våran korade vinnare i Oh holy night slaget. Självklart kan ni kolla in klippet här nedan och se om ni håller med. Se och njut!