Det gjorde ont, i benen men mest i lungorna måste jag säga. Men det var kul. Attans! Nästan så man inte kommer ihåg hur förbenat skitkul det är att lira innebandy. Nu är jag igång igen. Och det känns bättre än bra.

Nu är det bokat. Den 11 april bär det av till Åre. Vi blir 6 pers och här är stugen:

den ligger stationerad härliga 10 m från lift och ett knappt stenkast från de lokala pubhaken. Kan det bli mycket bättre. Nu funderar jag starkt på att kanske investera i ett par nya pjäxor, eftersom jag har världens konstigaste fötter som inte gillar vilka dojjper som helst. Men nu har jag ju en snowboardvän så jag slipper sitta själv och bli blöt i rumpan medan alla andra suckar för att det tar sådan tid... Vi får helt enkelt se...

Kul som attans ska det bli i allafall...

För att citera en vän. Hur lång blir jag och kan jag gå i dom? Nästan lika lång som Hubby och nja, lite träning kan behövas men sen så. Me liiiiiiiike!

Det blev även en ny tjusig klänning, men det får ni ingen bild på. Någon måtta får det vara, det är ingen himla modeblogg!

Kan inte låta bli att kommentera det här med den försvunna Linda.

Det hela började med lite smårubriker i tidningen om en försvunnen tjej. Tog ingen riktig notis om det då, det är mycket försvunna människor nu. Sen skulle sambon ställa upp i Efterlyst, och grina och uttrycka sig mycket märkligt. Vid det här laget tyckte man mest att han var töntig. Inte mer, naiv svensk som man är anser man det ju mycket märkligt att ställa upp och grina i TV om man är oskyldig. Lägga upp sig för granskning på det sättet verkar ju mer än lovligt dumt. När killen sedan försvinner börjar det här bli lite intressant att följa. Vad är de som händer egentligen. För att sedan nå sin kulmen när dom hittar killen, in the middle of nowhere av en slump alldeles i närheten av sin döde/mördade flickvän.

Det är något seriöst fel i huvudet på den här killen. Han fortsätter neka till någon inblandning i fallet men av bara det lilla som tidningar skriver låter allt väldigt märkligt. Ja, visst är det lätt att bli missledd av media som i praktiken kan skriva och vända att till precis vad de vill men ända. helt plötsligt kommer det fram massor med lögner, som han suttit i TV och grina fram. Lögner som flera personer kan motbevisa. What´s up with that?  Han hittar på någon cheesy historia om hur han friat, och förberett allt för bröllopet. Som tydligen han är helt själv om att veta om. Det är så dumt! Så korkat, så jag måste citera  GW Person: "Om de bara kunna sitta hemma och hålla käften skulle många fler komma undan med vad de gjort." Det är i och för sig tur att de är så dumma, eftersom det är inte särskilt trevligt att det går såna här psykon lösa på gatorna. Det är alldeles för mycket sånt i samhället, män som slåss med troll eller sin egen förföljelsemani. För att inte tala om svartsjukan. Nej, inte för att prata politiska åsikter dom jag inte vill göra mig ovän med mina vänner...:) Så är jag väldigt röd här, jag betalar gärna mer i skatt för att se till att vi kan slänga dessa misslyckade försök till människor innanför vadderade vita väggar. Där de hör hemma.

Dagens nojja: Macadamian nuts kakor...yumi!

efter en lördag i letan efter höststövlar utan någon större lycka har jag nu slagit till på skönheterna nedan. Det blir bra, det känns bra. Nu kan den komma hösten, med blåst och regn och kyla. I am prepared!

Jag tycker personligen att det i Sverige är ganska dåligt med service. Ändå tycker jag inte att jag har jättehöga krav, utan mer att jag med moral och uppfostran förväntar mig en viss service när jag är ute i samhället. Allt ifrån bemötande av kassapersonal i butiker och affärer, till kundtjänst både över telefon och över disk. Om jag har beställt bord på restaurang, säg till klockan 20:00, då tar jag för givet att när jag kommer till kockan åtta så ska mitt bord vara klart. Det är ju därför jag bokar, är så inte fallet förväntar jag mig en hovmästare som ber om ursäkt och får jag vänta länge (mer än en halvtimma) så tycker jag gott att de kan bjuda på ett glas, av valfri dryck. Det är service, dit går man tillbaka. Jag tycker att kassapersonal ska säga hej till mig och jag vill inte vänta i 10 min tills biträdet har pratat färdigt i telefonen innan han/hon hjälper mig. Ganska basic. Men jag tycker oftast att man bemöts väldigt tråkigt i Sverige. Vill du ha hjälp kan du ofta bemötas med en suck, som om du stör personen i fråga. Som alltså har som jobb och får betalt, bara för att hjälpa dig. Sånt gör mig arg.

Jag kan ta som exempel, då jag inte har alltför stora fötter har jag haft problem att hitta skor som passar mig. Förr kunde jag gå in i en butik som var del av en stor kedja, leta efter en sko som visade sig inte finnas i min storlek, då utan att man behövde be om det, sa biträdet att han skulle kolla om någon av det andra butikerna hade skorna i min storlek och i så fall få dom överskickade till denna butik. Om jag kunde tänkas komma tillbaka dagen efter. Det är service. Nu, om jag frågar om de kan kolla om de finns min storlek i en annan butik möts jag, återigen, av suckar och får på sin höjd svaret: Ja, Jakobsberg har, eller Upplands Väsby, åk dit. Trevlig, nej du, jag åker inte dit utan jag går till en annan butik och ser om jag får bättre service där.

Nej, fram för lite bättre service! Sätt lite jävla krav på dessa livströtta 80-talister som inte kan stava till god uppfostran!

Och ja, Pontus da. Maten var bra, väldigt vällagad och servitören var trevlig och kunnig. Dock så är det bara det bedrövligt usla mottagande vi fick som man kommer ihåg.